brittajohanna

okej, skolan.. jag har aldrig direkt " gillat " skolan, fast vem gör la de egentligen men okej jag har varit trött på skolan sen 5an kanske.. men inte som nu, förut var det något jag tyckte var tråkig, men jag tog mig upp och gick dit och gjorde så gott jag kunde. nu ser jag det som ett helvete, ett ställe där det bara är tjat jobbigt och helt enkelt skit. jag ligger på kvällen och vill gråta för jag vet att jag måste till skolan nästa morgon, och samtidigt vill jag gråta för jag vet att jag kanske kommer " försova mig " och så blir alla besvikna, och jag själv. lärarna vill ha möten, jag har haft så jävla många möten men inte ett av dom har gjort mig mer intresserad av skolan. mina betyg är inte perfekta men det skulle kunna vara värre, det är nog mest frånvaron problemet ligger. jag har 5 ig och resten g, 65 % frånvaro och 25 % har jag varit i skolan. det är inte bra, jag har blivit anmäld till skolstyrelsen och snart kommer mina föräldrar tvingas betala böter och jag kanske blir avstängd från tokarpsskolan, jag vill inte sätta dom i den situationen men när jag ligger i sängen på morgonen och klockan ringer, då skiter jag i allt och vill bara sova! det är allt som finns, att slippa skolan och få sova. men sen senare när jag vaknar. då får jag ångest för att jag inte är i skolan. mina kompisar blir besvikna på mig och jag blir irriterad när dom tjatar fast jag vet att dom vill mitt bästa, min mamma blir jätte besviken och jag mår dåligt. jag själv blir besviken, men inte på samma sätt, för jag gör ju om det varje morgon. det är bara jag som kan fixa den här nu, men jag vet inte hur jag ska lösa det ? hur ska jag göra för att få skolan att inte vara så jobbigt, hur ska jag göra för att inte vara så trött på morgonen ? gå och lägga mig tidigare, jag har prövat och det funkar inte, det kanske hjälper lite men inte så mycket att jag orkar. ni kanske tänker " sluta tjut och bit ihop som alla andra ". okej, det kanske är så enkelt, men jag är väll för dum för att inse att det är jag som förlorar på det, fast jag vet ju om det. men ändå skiter jag i det. hade jag ett svar på varför, skulle jag säga det. men det har jag inte. jag har en underbar lärare, Maria nilsson, som alltid hjälper mig, vad som än händer, inte bara i skolan utanför också, jag älskar henne. jag har aldrig varit så nära en vuxen människa som inte är min släkt. utan henne hade jag varit ännu längre ner i skiten. när jag skiter i allt, får jag en klump i magen för jag tänker på henne, och jag vet att hon också blir sårad. jag vill inte såra någon, det är det sista jag vill. jag är bara så jävla korkad. fast egentligen inte.