brittajohanna

Agnes durietz, en av mina bästa vänner, när jag tänker på att vi bara känt varann sen halva 7an

blir jag helt paff, det känns mer som om det var sen vi var 7 år ? haha

jag vet inte, men känns det inte lite som vi har glidit ifrån varann lite, jo vi är ju fortfarande ganska ofta,

men inte på samma sätt som tex när du gick på Tokarp, då var vi jämt, och sen höll vi ihop jätte bra ett tag men

nu är vi inte alls lika ofta, du är fortfarande min bästa vän men det känns inte som samma sak längre.

jag saknar oss, du och jag all the time!

vi hade sjukt kul, det har vi fortfarande när vi väll gör grejer men vi gör inte hälften så mycket längre..

men jag känner att det är mitt fel till största del, det är det med dom flesta av mina vänner, tillslut stöter jag bort dom, jag vet inte varför. när ni frågar mig om jag vill göra något, då är jag för lat för att göra något, eller deppig,

eller något annat, jag har alltid en undanflykt. och det som förundrar mig mest är att ni orkar stanna kvar som mina vänner.